Frihet, kamp och ansvar vid Manifestation för solidaritet

Aida Karimli, vice ordförande i Centerkvinnorna, deltog som talare vid en manifestation för solidaritet på internationella kvinnodagen. Hennes tal om frihet, kamp och ansvar berörde på djupet och möttes av starka applåder. Läs talet här nedan.

"Om jag bara var fri som en fågel. Om jag bara kunde sjunga fritt, flyga hem eller flyga bort. Om jag bara var född som en fågel.

Det här är bönen, önskan, vädjan från miljontals kvinnor och flickor i världen. Önskan om att slippa de bojor som deras medfödda kön innebär. Önskan om att vara fri.

Jag föddes som en av dem i Tabriz, i det land som idag är Iran. Jag vet vad förtryck är. Jag vet vad strävan efter frihet innebär. Och jag vet att det aldrig har handlat om en extra tygbit på våra kroppar eller inte. Det handlar om makt. Det handlar om kontroll. Det handlar om att jag inte anses vara en fullvärdig människa.

Tänk om jag istället hade varit en fågel.

En regim som måste kontrollera kvinnors kroppar för att överleva är en svag regim. En regim som avrättar kvinnorättsaktivister är en rädd regim. Och vad gör världen? Vad gör vi? Vi fördömer. Vi uttalar vårt stöd. Vi säger att vi står med dem.

Men det räcker inte.

Kvinnor i Iran, Afghanistan, Irak och Kongo har inte lyxen att bara fördöma. De tar kampen med sina kroppar, med sina liv. De går ut på gatorna trots att de vet vad som väntar dem. De vägrar låta sig tystas trots att straffet kan vara fängelse, tortyr eller döden. Och så finns de dem som inte ens har rätten att kämpa. De som bara har rätten att uthärda. Att utstå förnedring, smärta och det fängelse som livet har varit för dem ända från födseln.

De gör det för att de måste.

Då kan inte vi stå här och nöja oss med att tycka synd om dem. Vi kan inte nöja oss med att vara arga på sociala medier. Vi måste kräva mer.

Vi i Centerkvinnorna kräver att den svenska regeringen gör mer. Vi kräver att Iran stämplas som den terrorstat den är. Vi vet att den iranska regimen ligger bakom mycket av det fruktansvärda som sker i Mellanöstern, och det räcker inte att bara fördöma dem. Vi måste se till att de som bekämpar regimen faktiskt har en chans att vinna.

Därför måste vi terrorklassa det iranska revolutionsgardet och se till att sanktionerna inte bara är symboliska, utan faktiskt känns.

Samtidigt, när hela Europa rustar upp försvaret efter att Trump valt att gå Putins ärenden, måste vi också påminnas om att USA stoppar livsviktigt humanitärt bistånd. Något som drabbar de mest utsatta länder där kvinnor och HBTQI-personer redan är i fara.

För när män krigar, är det kvinnor och barn som betalar priset.

Därför måste Europa ta ett gemensamt ansvar för de flyktingströmmar av kvinnor och barn som uppkommer när män krigar. Därför måste Sverige fortsätta att vara en aktiv part i det internationella biståndsarbetet. Vi i Centerkvinnorna kommer aldrig backa från 1 procentsmålet. Det stödet är viktigare än någonsin. Speciellt i Gaza.

Gränsen för vad ett folk ska behöva utstå under ett krig passerades för länge sedan. Vi ska rusta upp vårt försvar, vi ska stå bakom Ukraina, men vi ska också se till att det humanitära stödet når fram till civilbefolkningen i Gaza. Vi ska se till att kvinnor och barn inte svälter. Att sjukvård och mediciner inte stoppas. Vi kan inte se åt ett håll och blunda för det andra.

Frihet kan aldrig vara villkorad. Därför fortsätter kampen.

För kvinnorna som just nu riskerar sina liv för frihet. För flickorna som aldrig ens fått drömma. För att vi aldrig ska låta någon annan bestämma våra gränser.

Och för att ingen kvinna någonsin igen ska behöva önska att hon var född som en fågel.

Kvinna. Liv. Frihet."